En dag hördes det många pip därifrån. Sen blev det en väldig aktivitet, de stackars föräldrarna hade fullt upp med matningen. Tempot ökade efter någon vecka och de hittade solrosfröna som var kvar i min fönsterholk (sitter med en sugpropp mot fönstret så man kan följa ätandet inifrån).
Här besök av en talgoxe.
Jag hann knappt lägga ut ny mat innan den tog slut igen. Så kom jag på att vi hade lite valnötter liggande så dem finhackade jag och la ut, det gick hem. Fåglarna flög fram och tillbaka som galna. Sen blev jag orolig, det kanske inte var bra föda för små fågelungar eller skulle dom bli så feta så de inte kom ut ur hålet. Så en morgon var det helt tyst, ungarna hade flyttat hemifrån. Det kändes sorgligt, jag saknade dem så. Men det är såklart helt i sin ordning och jag har sett dem sitta och tigga mat av föräldrarna i den stora björken på betryggande avstånd från katten.
Det har varit en och annan skön dag men kylan vill inte riktigt släppa taget.
Syrenerna blommade fort över och sen kom aklejorna som fortfarande glädjer mig. De är lättfotade små damer som plötsligt dyker upp lite varstans i olika färg och form.
Jättevallmon i aprikos dräkt vecklar ut sig som ett skrynkligt papper, så skir och ömtålig.
Råkar det regna några dagar kanske man missar hela skådespelet.
Sen började rosorna blomma,
och alla vackra pioner.
Den första dahlian slår ut.
Första året för mina amerikanska blåbär.
I växthuset växer tomaterna så det knakar,
och en vacker jordgubbe.
Citronmeliss, salvia, körvel och rabarber frodas i landet.
liksom stjärnflockan.
För första gången har jag lyckats med en stockros, undrar just vad det blir för färg.
Den ser nästan ut som ett fikonträd.
Syrenbersån inbjuder till lite avkoppling, kanske en fikastund eller ett glas vin.
Ormbunken gillar i alla fall allt regn.
Hoppas att alla får njuta av lite välförtjänt semester.
Trevlig sommar!
