Det har blivit mörkare, både på mornar och kvällar. Morgonen är så daggblöt att man tror det regnat. Den där kalla, klara luften är tillbaka igen. Höst! Men nästan hela september har varit varm.
Frukterna mognar. Har hört att man i år ordnar bytesdagar för folk med för mycket frukt.
Det går framåt eller bakåt. Så gjorde man väl förr i tiden, bytte varor med varandra.
Det är ju jättebra, någon som har hela gräsmattan full med fina äpplen byter till sig plommon eller potatis av någon som har för mycket av det.
Själv har jag för lite av allt, inga plommon i år heller förutom sex st varav fyra blev uppätna av sniglar eller getingar. Tomaterna har knappt täckt vårt egna behov, fast dom växt så det knakat. Några gurkor
kom det till slut.
Liksom tre paprikor. Potatisen har i alla fall räckt över sommaren, så jag är nöjd.
Finns det något mer tillfredsställande än att äta det man själv odlat?
All tid, vattnande, passande och kärlek man lagt ner lönade sig till slut.
För det smakar så klart helt underbart.
Varje liten tomat är som ett underverk, perfekt formad, vacker och söt.
Så i slutet på månaden kom den igen. Frosten.
Som en iskall vindpust.
Alla mina fina zinnior dog omedelbart.
Så blev det dags att gräva upp alla dahliorna.
Ta upp potatis och morötter.
Klippa gräset en sista gång och plocka in alla pelargonerna.
Skörda tomater och tömma växthuset. Där även vissa pelargoner och andra växter huserat.
Malins pärla
Rosenpelargon
Nerium
Petade ner några nya lökar. Jag satsade på två tulpansorter, Queen of Night och China town.
Vi får se om de får stå ifred för rådjuren, det gick ju bra i våras.
Kanske kan det bli lite vila från trädgården igen.
Men inne hopar sig jobben som jag struntat i för att vara ute denna fina sensommar.
Vi får minnas alla fjärilsdagar.
Och fortfarande blommar den fantastiska Smarty.
Nu får vi snart njuta av höstens sprakande färger.
